Mammas Gofisar

 

Onsdagen den 23:e april vaknade jag kl. 06.15 på morgonen av att jag fick en värk. Då passade jag på att gå upp och ta Kåvepenin eftersom den ska tas minst en timme före mat. Sedan somnade jag aldrig om då jag fick någon värk då och då och dessutom skulle jag ändå gå upp kl. 7 då jag hade en tidig tid hos barnmorskan. Efter lämning på dagis åkte jag raka vägen till vårdcentralen. Vi fick svar på proverna direkt hos barnmorskan och nu hade jag +2 med proteiner i urinen och mitt blodtryck hade ökat sedan före påsk. Barnmorskan ringer spec mödravården och de vill att jag ska åka in. Jag ber även barnmorskan undersöka mig eftersom jag ändå haft en del värkar som jag funderar på om det är förvärkar eller riktiga värkar. Min tapp har då förkortats till hälften och är väldigt mogen men jag har inte börjat öppna mig. Barnmorskan säger att jag är i latensfasen och tror att det kan bli barn redan idag eller imorgon. När barnmorskan ringer spec. mödravården ringer jag Andreas och förvarnar honom att han ska åka hem. Han hade en timmes bilresa hem där han arbetade då

så jag ville han skulle komma iväg så fort som möjligt. Jag ringer mamma på vägen hem och hon ska hämta gofisen på dagis och vi gör upp att vi lämnar bilbarnstolen i vårat garage så hon kan hämta den där. Hemma packar jag det sista till BB-väskan och tar reda på tvätt så allt är ordnat innan vi åker. Sitter ner och vilar och pratar med Maria innan A kommer hem. A packar sin väska och vi åker förbi sjukhuset i Torsby för att hyra bilbarnstolen till Thilde innan vi fortsätter mot Karlstad. Under resan har jag kanske 4-5 värkar men de är oregelbundna. Allt mellan 6-30 min kommer de. När vi kommer fram får vi gå och ta prover och vi går och äter lunch medan vi väntar på provsvaren. Korridoren på sjukhuset känns fruktansvärd lång och A frågar säkert tio gånger om han inte ska hämta en rullstol åt mig då jag har så ont av foglossning och värkarna jag får men jag struntar i det. Direkt jag sätter mig ner så avtar värkarna och kommer inte så ofta. Jag får ta ctg och lämna ett till urinprov innan vi får träffa läkaren. Ctg:n visar att bebisen mår utmärkt men mina värden va inte så bra. Blodproverna visade att jag hade för låga trombocyter och i kombination med blodtrycket och urinprovet vill de lägga in mig på observation under natten. Tråkigt tänkte jag men hoppas på att få komma hem imorgon då gofisen fyller tre år...A följer med mig till avdelning 14 och hämtar sedan min väska och handlar Ramlösa och en skvallertidning åt mig. Sedan åker han hem vid 16.30 och ska komma tillbaka till mig dagen därpå. Förhoppningsvis för att hämta hem mig tänker jag. Jag installerar mig på rummet som jag delar med en annan blivande mamma med samma diagnos som mig. Även fast jag inte känner av eller mått dåligt så är det havandeskapsförgiftning jag fått sa läkaren. Mina värkar börjar komma tillbaka efter att ha varit borta helt ett par timmar och då framför allt när jag ska gå upp på toa eller hämta kvällsmat. Runt kl. 20 så börjar jag få regelbundna värkar när jag ligger ner i sängen. De börjar göra ont nu och det är jobbigt att dela rum med någon nu tycker jag och försöker andas genom värkarna utan att det ska höras för mkt. Efter en timme ringer jag A och gråter över att jag har ont och vill att han ska åka tillbaka till mig så jag får klämma hans hand när jag får en värk. A tycker jag ska larma på en barnmorska och ringa tillbaka till honom. Barnmorskan undersöker mig direkt och säger "här har det hänt grejor, du är öppen 3-4 cm" då ringer jag tillbaka till A som nattar gofisen och säger att han måste åka tillbaka till Karlstad så fort som möjligt. Efter samtalet går vattnet och barnmorskan rullar iväg med min säng till förlossningen. Hon säger att jag inte skulle ha väntat så länge på att larma på henne men jag trodde inte att det va riktiga värkar jag hade för jag mindes värkarna från gofisens förlossning som mer smärtsamma. Kl. är nu 21.30 och det är skiftbyte så jag får samma barnmorska under förlossningen. Nu får jag byta kläder och en ctg kopplat på mig. Hon ger mig två Citodon så jag ska slappna av mellan värkarna och nu får jag äntligen lustgas :-) man blir så härligt lullig av den i början. När jag kommer in på förlossningen är jag öppen 4 cm. A kommer iväg från Torsby 21.30 och är inne på förlossningen 22.40 och då är jag öppen 5 cm. Det kändes som en stor lättnad när han kom in på rummet och att han hann fram. Nu minns jag inte exakt tiden men tror kanske efter 23 nån gång ber jag om epiduralbedövning men det är för sent säger barnmorskan eftersom jag då är öppen 7 cm. Hon erbjuder mig en annan bedövning men jag säger nej till eftersom det gör för ont att ligga på rygg när jag ska få den och det kändes som det kunde kvitta eftersom jag enbart va ute efter att få den effektivaste smärtlindringen. När kl. är mellan 23.50-23.55 börjar det trycka på och barnmorskan säger att jag får börja krysta. På tre krystvärkar är vår dotter ute. A har lite koll på tiden och ser när klockan är 23.58 så tar min andra krystvärk slut och jag får inte ut henne på andra värken trots att jag krystar till luften tar slut. Minns att barnmorskan sa att nästa värk så kommer bebisen. Kl. 00.02 24/4 föds våran Thilde på storebrors födelsedag. Tänk att på årets 365 dagar så lyckas vi pricka in våra barn på samma födelsedag med två minuters marginal. Tråkigt nog men lite häftigt också på samma gång och i varje fall praktiskt. Jag hade önskat dem en varsin dag men huvudsaken är ju att allt gick bra. Efter ett par dagar så började mitt blodtryck sjunka och lör 26:e blev jag utskriven och fick åka hem.