Mammas Gofisar

 

En sak som slår mig rätt ofta är att när det händer något som uppmärksammas av media som t.ex flygplanskatastrofen i franska alperna så pratas det om och media rapporterar dagligen i några dagar upp till någon vecka. Man tycker att det är hemsk för de drabbade och fäller t o m någon tår för de anhöriga. Runt juletid förra årets så var det tio år sedan tsunamin inträffade och det uppmärksammades i media och folk mindes och led med alla som upplevt detta och alla anhöriga. Men sen då? Livet går vidare och jag misstänker redan nu att flygplanskatastrofen som inte tas upp längre dagligen av media börjar blekna i folks minnen. Men inte för alla. För de drabbade kommer alltid att minnas. Troligtvis varje dag och kanske varje minut. De kommer aldrig att glömma. Livet går vidare men ingenting är glömt. 

 

Jag försöker uppskatta varje dag över min familj. Jag är lyckligt lottad som fått två friska barn, bor i världens bästa land  och har lyckats skaffa mig en utbildning som givit mig ett tryggt fast jobb. Ibland glömmer man hur lyckligt lottad man är när t.ex barnen vaknar kl. 6 eller när jag har ont i ryggen eller av att det väller över bikinikanten. Det är svårare att få perspektiv när man har det för bra. 

Det finns inget viktigare och mer meningsfullt i mitt liv än dessa två <3