Mammas Gofisar

 

Om 3 veckor räknas jag som fullgången men då är det fortfarande ytterligare 3 veckor tills BF och i värsta fall gå över tiden i  ytterligare 2 veckor.  Med andra ord så kommer bebisen om 3-8 veckor och man kan ju dra slutsatsen att förlossningen närmar sig med stormsteg. Det ska bli en befrielse att inte behöva vara gravid längre och så längtar jag efter att få träffa bebisen så det får gärna dra igång i vecka 37. Men så känner jag mig rädd inför förlossningen. Hur ska jag klara smärtan denna gång? Jag ska gå igenom den värsta smärtan jag haft i mitt liv igen. Nu vet jag hur hemsk ont det gjorde...Det bästa är nog att försöka fortsätta förtränga det och inte tänka på förlossningen överhuvudtaget. BB-väskan är snart färdigpackad så jag är redo när det drar igång. Vi åker nog in ganska tidigt när jag får regelbundna värkar eftersom det är 10 mil till BB. Man vet ju aldrig, det kan ju gå snabbare nu när det är andra barnet. Annars befinner jag mig hellre på patienthotellet som sist än att befinna mig 10 mil bort. Då är det bara att gå (eller åka rullstol) genom korridoren på sjukhuset när det känns som det är dags.

 

Här är gofisen inte gammal. Kortet är taget på eftermiddagen 24 april på patienthotellet och han är född kl. 1.04 på natten samma dag. Vi blev tvungna att lämna BB kl. 7 på morgonen eftersom allt gått bra och då tog vi in på patienthotellet igen eftersom vi kände oss inte redo för att åka hem så snabbt.