Mammas Gofisar

 

Även om gofisa inte kryper än så har hon en egen teknik för att förflytta sig. Hon är i allt hon kommer åt just nu. Förra veckan hände en olycka som lyckligtvis slutade bra. Hon lyckades ha ner en prydnadsvas i glas i golvet som hon inte ska nå men förmodligen vickade hon på bordet så den åkte av och gick i massor av bitar. Jag var i källaren och hängde upp en tvätt och gofisen skrek från övervåningen vad lillasyster hade gjort. Duktig pôjk jag har :-) Nu vågar jag snart inte släppa gofisa ur sikte utan måste tänka mig rikitgt för om jag t.ex. ska duscha eller ner och hänga tvätt :P Det är en jobbig tid framöver med allt pass. När gofisen var i den åldern så va A pappaledig och sedan började han dagis. Även fast jag gjorde praktik och jobbade under perioden 1-1,5 år så minns jag att jag tyckte att det var den jobbigaste perioden att vara förälder. Gillar inte att behöva tänka på minsta detalj vad hon eventuellt kan skada sig på och plocka bort allt och vara ofri så man knappt kan få duscha eller gå ut med soporna ifall hon skadar sig :-P Det går inte riktigt att resonera med henne än heller, hehe Det blev ett släpp i januari 2013 för oss som föälder då gofisen började prata så vi kunde kommunicera med honom mer. Han växte till sig och blev mer förståndig och som bonus började han sova längre på morgnarna också :-) Även fast det är en jobbig period framför oss så är hon så söt och rolig och det är så roligt att få vara hemma längre denna föräldraledighet och se mer utav utvecklingen varje dag:-) Denna tid kommer aldrig tillbaka. Just nu är det bara en omställning för oss att inse att gofisa inte är en bebis längre som ligger helt still på golvet.