Mammas hjärta blöder!


När jag kom hem från apoteket idag så var gofisen ganska pigg men lite varm. Igår var han på 1-årskontroll och fick sin tredje vaccination mot difteri, stelkramp, kikhosta, polio, hib och pneumokocker och har nu fullt skydd mot dessa sjukdommar. Förutom lite feber så har han varit ganska pigg ändå idag. Men runt halv åtta på kvällen började han tvärt att bli så trött, vilket han inte brukar. Då tänkte vi ge honom välling och lägga honom men han ville inte ha någon välling utan bara stötte undan flaskan. Vi prövade då att ge honom lite äppeljuice så att han får i sig lite vätska innan han lägger sig eftersom han har feber. Det ville han ha och drack upp nästan 2 dl som han brukar dricka till maten. Efter det tog det inte lång tid förrän han började kräkas och han kräktes rejält lille stackarn. Hela magen tömdes på honom själv och mig och det luktade galla :( Han blev så rädd mellan kräkningarna och efter allt var över och grät. Då gjorde det ont i mammas hjärta. Eftersom han inte varit sjuk hittills så var det här en ny känsla för mig. Min första tanke var att trösta honom och försöka få på honom torra kläder. Älsklingen hjälpte mig och jag fick av mig mina nerspydda kläder. Vi tvättade honom och satte på en ren och torr pyjamas och när han lugnat sig lite gav vi honom först en supp med Alvedon och sen lite vätskeersättnig. Vi gav honom först vätskeersättningen på flaska men då ville han inte ha. Då gav vi lite på sked och då gick det mycket bättre. Han fick iaf i sig 40 ml vätskersättning + några skedar med juice efteråt. Sedan nattade vi honon och han somnade nästan direkt. Stackars lilla prinsen min. Det gör ont i mig när min son mår dåligt. Ska strax googla på det men det är väl antagligen en reaktion på vaccinationen. Skulle inte tro att det var magsjuka. Om han kräks imorn så tänker jag eller det får ju bli älsklingen som får ringa sjukrådgivningen annars är det nog ingen fara. Hoppas att han mår bra imorgon.




En positiv sak är att jag klarade egenvårdstestet idag. Det var riktigt klurigt och det var många fall som inte hade självklara diagnoser men det gick bra ändå :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0