Mammas Gofisar

Efter de byggt snögubben åkte de och hämtade Conrad så han inte skulle behöva vara ensam så länge. Han lekte för fullt här ett tag så när Andreas skulle åka och handla följde Conrad med ut i hallen och jag trodde han la sig för att vila. Ca 10 min senare kommer Victor med pappa och Dolly och ska hämta Conrad. Gofisen och jag sitter i soffan. Varför skäller inte Dolly och Conrad på varann tänker jag? Jag går ut och ser att Conrad ligger inte i hallen. Victor sa att ytterdörren va på glänt när han kom. Pappa ringer A och frågar ifall han tog med Conrad i bilen men det hade han inte. Herregud vilken panik, vi kollar på övervåningen och källaren men ingen Conrad. Då går vi ut och ropar alla på Conrad och då kommer det en blöt Conrad springandes mellan grannhusen. Vilken tur att han kom direkt vi ropade på honom :-) jag hann tänka att nu är han nog överkörd av en bil. Det går mkt rådjur hemma hos oss och vi såg en senast i förregår och grannen brukar lägga ut mat så det va säkert därför han höll sig häromkring. Busiga Conrad. Han har smitit förut men aldrig hos oss och jag vet inte om gofisen varit där och öppnat dörren eller om han öppnat själv. Andreas gick ut källarvägen när han åkte och handlade så han ville nog med ut. Med tanke på hur blöt han va när han kom tillbaka (det regnade) så stack han nog direkt då A åkte. Han hade nog varit borta en 15 min innan vi hittade honom. Jag får en klump i bröstet bara jag tänker på det men vilken tur att det gick så bra. En vallhund är mkt enklare att passa. Dolly skulle aldrig sticka så utan ska passa flocken. Om vi nu får förtroendet att passa Conrad igen så blir det låsta dörrar här hemma :P